Munchmuseet, MM K 2116
MM K 2116, Munchmuseet. Datert 04.08.1929. Brev fra Annie Dauthendey.
Forklaring av tegn og farger i visningen
NB: Kombinasjoner av virkemidlene forekommer!
Munchs skrevne tekst
overstrøket tekst
Munchs skrevne tekst
Munchs skrevne tekst
tekst skrevet av andre enn EM selv
store strykninger gjort med strek, kryss el.l.
fet tekst er trykt tekst
{overskrevet tekst}
\tilføyd tekst i linjen/
tilføyd tekst over linjen
tilføyd tekst under linjen
lakune/uleselig tekst merkes med ...
‹uklar/vanskelig leselig tekst›
endring av rekkefølgen på ord
Billederne forhåbentlig2 bliver1 god
Box 16, Strömstad, Sverige
4. Aug. 1929
Käre Herr Munch,
ledsamt nog blev det mig inte
givet att fortsätta telefonsamtalet, som Ni
föreslog. Det dåliga vädret var orsaken
till, att vi ej reste till Valders utan till-
baka till Strömstad. En resa över fjellet
hade ju ej givit någon större behåll-
ning i regn. Och det var till förströelse
för en olycklig, som jag nu kom till Oslo.
Den stackars kvinnan hade blivit bort-
skickad från Java av sin man och jag
försöker vara mor för henne. Min resa
till Paris gällde en annan olycklig, som
fått ett slaganfall. Så Ni ser, mina re-
sor äro mindre till för nöje än för
nytta. Men om man kan vara till
glädje för någon annan, blir det ju
till glädje för en själv. Detta var kär-
nan av min mans väsen, och särskilt
hans brist på egoism och hans tanke
på andra drog mig till honom och jag
önskade bli honom lik, ty från honom
utgick hjärtevärme, det, som felas ego-
istiska människor. Det är nog bara,
om man går ut ur sig själv, som man
verkligen kan ge sig åt en annan, åt
andra, som man kan med-dela sig.
Denna lag går vål också in på konstens
område, tror Ni inte? Ju mera fri från
sig själv man skapar, ju starkare och
friare strömmar skapningen in på de
andra och in-tager dem. Det är härligt,
när ett konstverk inte bara har konstvär-
de utan ett inre värde, som blir en gåva
åt betraktaren och gör honom rikare.
Ni kan le åt det här, kanske. Men
jag önskar varmt, att genom Er pensel,
från Ert hjärta, ännu måtte komma
fram något förlösande för Er själv och
andra, att det måtte få nå andra
det hos Er som är barnsligt och gudom-
ligt, det, som Ni kanske håller tillbaka.
Släpp ut det, släpp taget om det, och låt
oss få det. Säg inte: «har jag inte givit
nog?» Nej, ingen har givit nog. Det var
så gott att höra, att Ni matar hundar.
Men mata människor ännu mera av
den rikedom Ni sitter inne med.
Bliv inte ond, käre Herr Munch, för
att jag talar så här.
I somras fann jag den teckning Ni
gjorde av mig i Paris 1897 och gladde
mig åt att ha den. Kanske Ni kommer
till Tyskland någon gång igen, så att jag
kan visa Er den.
Med hjärtliga hälsningar och önsk-
ningar om allt för Er hälsa och Ert arbete
Er
Annie Dauthendey
\Ständig/ Adress: Augustastr. 20
Berlin – Lichterfelde ‹West›
Fann Ni dem inte tilltalande,
min mans små okunniga akvareller?
Av Max Dauthendey när han fyllde 21 år, den 25/7 1888
Durchs Fenster lacht die Sonne!
Die Amsel lockt vom Baum.
Da steig ich frisch vom Lager,
Und fort sind Schlaf und Traum.
Es ist Geburtstagsmorgen!
Drum strahlt’s und leuchtet’s so!
Drum ist mir auch im Herzen
So sorgenfrei und froh!
Wem soll mein Glück ich danken?
Horch! Morgloche klingt!
S’ist Gottes Himmelsstimme,
Die mir zur Seele dringt.
Ich kniee leise nieder
Und bete, Herr, zu dir,
Dass du mich segnen möchtest
Und lieben für und für.
